Torsdagstankar: Unikast hem vinner...?

Ibland undrar jag över varför folk är så fruktansvärt rädda för att att inte vara unika, ha ett unikt hem etc. Ofta läser man i bloggosfären om folk som slänger ut sina prylar "ty varenda kotte har ju såna nu" eller "nu är jag mätt på det eller det, för nu skriver alla om det". Jag måste säga att jag köper en pryl för att jag gillar den och inte beroende på hur många andra som har prylen. Jag har skrivit det förr, jag tar inte inredning på särskilt stort allvar, även om jag tycker det är fruktansvärt kul att omge mig med fina prylar och leta fina fynd på loppis. Huvudorden när jag inreder är att de ska vara roligt, inte kosta särskilt mycket och att jag ska försöka använda mig av redan befintliga saker och ge dem nytt liv, alternativt leta på Blocket och liknande. Visst dreglar jag över dyra designerprylar ibland men jag vete tusan om jag någonsin skulle lägga flera tusen på ex. en lampa. Möjligtvis någon enstaka pryl, men att bygga upp hela sitt hem med det dyraste, senaste, unikaste är inte min grej. Sen hänger jag inte upp mig heller särskilt mycket på trender, även om jag såklart influeras av dem och tycker det är kul att se vad trendgudarna siar. Men om jag nu sen skulle vara så otrendig och följa trenden, vad spelar det för roll? Ett hem ska kännas trivsamt och det gör det om människorna som bor där är avslappnade och inte ser sitt hem som någon utställning som ska konkurrera ut andras hem eller vinna pris som "det mest unika hemmet". Visst är det kul att hitta roliga detaljer till hemmet, jag älskar att hitta små guldkorn som får munnen att le eller hjärtat att slå lite extra hårt, men det får inte gå till överdrift och bli någon sorts tävling. Punkt.